Nyköping 1 augusti 2000
INBIDA!
=VAKNA!
-nyhetsbrev från föreningen
Afarvänner i Sverige
Nr. 5, juli 2000
STYRELSEN HAR ORDET
Kära
kamrater,
Det har dröjt länge sedan ni såg INBIDA! sist. Orsaken är dels brist på säker
information från det krigsdrabbade Afarland, dels tidsbrist för styrelsens
medlemmar. Vi hoppas att ni har överseende med detta. Vi kommer även framöver
att göra vårt bästa för att underrätta er om händelseutvecklingen på Afrikas
horn.
Nu har solen äntligen kommit åter och nu hoppas vi att vädret under resten av
augusti blir bättre än de blöta veckorna i juli. Vi önskar er en trevlig
sensommar med många spännande minnen.
Styrelsen
Med detta nummer av INBIDA!
följer för en påminnelse att betala medlemsavgiften. Du som har betalt avgiften
hittar "-00" (=betalt tom år 2000) i slutet av Ditt namn på kuvertets etikett
och kan bortse från denna påminnelse. Enskilda medlemmar betalar 50 kr, familjer
75 kr till postgiro 480 33 73-2. Betala gärna med bifogat inbetalningskort!
Meddela adressändring till
Afarvänner i Sverige, Box 4013, 611 04 NYKÖPING.
Nathanael Hylander in memoriam
Afarvänner i Sverige har förlorat en mycket aktiv medlem och afarerna har
förlorat en mycket mänsklig, solidarisk och generös god vän. Denne bland afarer
mycket respekterade man var Nathanael Hylander. Han avled den 18 april
2000 i Nyköping. Han blev 73 år.
Nathanael föddes i Harar i Etiopien 1927. Han var en av mycket få svenskar med
stora kunskaper om afarfolket och vårt land på Afrikas horn. Han var en av
grundarna av föreningen Afarvänner i Sverige. Han hann sitta två mandatperioder
som valberedning. Styrelsen delar sorgen med familjen och släkten Hylander. Må
hans själ leva i frid.
Vi
hoppas att hans barn fortsätter i hans spår när det gäller solidaritet,
medmänsklighet och generositet med behövande. Vi ser också fram emot deras
engagemang i Afarvänner i Sverige.
Styrelsen genom Hamad Issa
Tilläggas kan att vid begravning närvarade Ali Abdo Laes fru Zeinab Ahmed
samt Asya Aydahiss. Kondoleansbrev hade skickats från afarer även
utanför Sveriges gränser, bland annnat från Mohamed Kadamy och hans fru
Aicha Dabale i Frankrike och från Belgien och London, vilket visar hur
omtyckt och respekterad Nathanael Hylander var. För att hedra Nathanaels minne
har föreningen satt in 300 kr på EFS Missionskonto till förmån för Etiopien -
för att som Nathanael själv ville, "få Etiopien att blomma".
Årsmöte med ny styrelse
Med
minsta möjliga marginal (fem medlemmar utöver styrelsen) kunde Afarvänner i
Sverige hålla sitt årsmöte söndagen den 15 april, som vanligt i Nyköping. Dessa
valdes att sitta i den nygamla styrelsen:
Ali
Abdo Lae
Ordförande
Hamad Issa
Vice
ordförande
Eva
Ogenborg
Sekreterare
Louise Lampe
Kassör
Karin Sohlgren
Ledamot
Omar
Kareyta
Suppleant
I
anslutning till årsmötet hade föreningen en loppmarknad och ett seminarium om
Djibouti. Medverkande vid seminariet var Mohamed Kadamy (utrikespolitisk
talesman) och Mohamed A. Houmado (europarepresentant för FRUD,
Fronten för återskapandet av enighet och demokrati i republiken Djibouti).
Kadamy och Houmado var i Sverige i samband med en rundresa i Europa för att
informera om det ramavtal som FRUD och regeringen i Djibouti skrev under i
februari i år i Paris.
Verksamhetsplan och valberedning
Årsmötet gav styrelsen i uppdrag att snarast
fastställa en
verksamhetsplan
för året, utse en valberedning med representanter från både föreningens
svenska och afariska medlemmar samt upprätta kontakter med ASAP (Aid
and Solidarity with the Afar People, på franska ASPA).
Vid
styrelsens konstituerande möte 21 maj utsågs Eva Sandberg
(sammankallande), Asya Aydahiss och Hamadu Omar till valberedning.
Vid sitt andra möte i Uppsala i juni fastställdes årets verksamhetsplan.
Styrelsen ska under året:
-
uppmärksamma
situationen för civilbefolkningen med anledning av den väpnade konflikten mellan
Etiopien och Eritrea
-
anordna två
medlemsmöten
-
ge ut ett
nummer av INBIDA!
-
utveckla
kontakter med systerorganisationer i Sverige och internationellt
-
uppmuntra till
bildandet av lokalavdelningar av Afarvänner där intresse finns
-
slutredovisa
projektet till Olof Palme Center
-
anordna
föredrag/föreläsning om Afrikas horns historia
-
arbeta för att
samla ihop till ett bibliotek
Till
föreningens bibliotek beslutades inköpa en nyutkommen bok om afarernas
historia, en mycket omfångsrik bok skriven på arabiska av Dr Hashim
Gemaluddin - innehållande unika dokument med kontrakt mellan bl.a. olika
sultaner och de franska och italienska kolonialmakterna. Vill Du ha information
om boken, kontakta Hamad Issa på telefon 018-30 40 79.
Djibouti
För
första gången på flera år kan INBIDA förmedla goda nyheter till sina läsare från
Djibouti. En av nyheterna är att Ahmed Dini Ahmed, FRUD:s ledare och
Djiboutis förste premiärminister efter självständigheten från Frankrike 1977, i
höstas tagit initiativ till att lösa konflikten i sitt land med fredliga medel.
Djiboutis regering såg ingen annan utväg än att acceptera hans invit eftersom
landet var i förfall på grund av ett decennielångt krig. Detta ledde till att
ett ramavtal undertecknades i Paris den 7 februari 2000. Undertecknare var Ahmed
Dini och från regeringssidan Ali Guelleh, kabinettschef i Djibouti.
Det
konkreta resultatet av detta avtal är att 40-tal politiska fångar tillhörande
FRUD släpptes, bland dem Kadamy, som hade suttit fängslad i Gabod-fängelset
i tre år, och FRUD å sin sida släppte krigsfångar som man hållit fängslade i
bergen.
I
slutet av mars åkte Ahmed Dini med en tio man stark delegation från Paris till
Djibouti för att starta förhandlingar med regeringen. Framme i huvudstaden
Djibouti togs FRUD-delegationen emot av tusentals jublande människor från
Djiboutis olika hörn.
Regeringen och fronten bildade fyra kommittéer som var och en skulle diskutera
bland annat militära reformer, skadestånd till krigsdrabbade, återbyggandet av
krigsdrabbade regioner samt politiska reformer.
Det är
nu tre månader sedan förhandlingarna avslutades men inga konkreta resultat har
hittills uppnåtts. Det är tydligt att Djiboutis president Ismael Omar Guelleh
prioriterar lösningar av andras problem före sina egna. Han är ny på den
politiska arenan och han vill göra sig känd internationellt genom att framstå
som fredsduva.
Han
har exempelvis gett sig in i det svåra uppdraget att skapa försoning mellan de
olika klanerna i Somalia. Tidigare har FN, OAU, IGAD (Intergovernmental Agency
for Development - mellanstatlig byrå för utveckling), Arabförbundet, USA och
Europa misslyckats med detta uppdrag. Det är tveksamt om han är rätt man för
detta uppdrag men han vill uppenbarligen göra ett försök att lösa konflikten.
Många hoppas självklart på en fredsuppgörelse men kritikerna är många och
konferensen har angripits redan från början. Konservativa inom oppositionen
menar till exempel att Ismael vill skapa en fungerande stat i Somalia för att få
militär förstärkning därifrån vid ett eventuellt sammanbrott i förhandlingar med
FRUD. Ett liknande scenario ägde rum sommaren 1993 när FRUD var nära att inta
huvudstaden. Ismaels föregångare, president Gouled, fick då 20 000
soldater av Ali Mahdi i Somalias huvudstad Mogadishu för att kriga
vid hans sida. Förhoppningsvis leder dock denna konferens till fred i Somalia -
för fred i Somalia är fred för hela Afrikas Horn.
Den
självutropade republiken Somaliland och krigsherrarna Hussain Aidid
och Osman Atto med flera i södra Somalia har bojkottat den
Djibouti-ledda konferensen i den lilla bergstaden Arta i Djibouti.
Deltagare i konferensen är klanledare som för länge sedan tappat sin
traditionella makt. Två självutropade stater, Puntland och Jupaland,
har deltagit men Puntland lämnade konferensen sista veckan i juni.
Djibouti är i övrigt mycket hårt drabbat av torka och svält. Läget förvärras
ständigt för de afariska områden som fortfarande står under livsmedelsblockad,
trots fredsförhandlingar mellan FRUD och regimen. Regimen flyttar också
Issa-nomader mot Etiopien till afarområden i södra Djibouti. Nyligen har
rapporter kommit om dödsfall i kolera i områden utanför huvudstaden och nu
senast rapporter från självaste huvudstaden.
Karta
över den så kallade afartriangeln, för större bild klicka på kartan
Etiopien
Kriget
mellan grannländerna Etiopien och Eritrea har drabbat afarer i båda länderna
mycket hårt. Av den regionala afariska statens budget går 30 procent till
krigsmakten. Man rekryterar ungdomar från alla distrikt i
Region 2, den administrativa
benämningen på afarernas region i Etiopien, och man har tvingat boskapsskötare
att skänka boskap till soldaterna på fronten. Dessutom har mer än 350 000 afarer
enbart i Etiopien blivit tvungna att lämna sina boplatser på grund av
gränstvisten. De fåtal skolor och sjukstugor som funnits vid gränsen har stängts
och boskapen i områden har fördrivits från sina traditionella betesmarker. Det
har inte regnat i år och i afarområdet har detta medfört torka och svält.
Hårdast drabbade är de som inte tagit sig till något flyktingläger utan som
försöker leva sina liv trots rådande omständigheter.
Enligt
en rapport från april månad från FNs utvecklingsprogram (UNDP) i
Addis Abeba har en antrax(mjältbrands)epidemi utvecklats och många afarer i zon
4 och 5 har drabbats. Infektionen sprids till människor genom infekterat kött
eller genom kontakt med förorenade animaliska produkter. UNDP menar att det är
mycket angeläget att stoppa den här epidemin för att rädda människoliv. För mer
info, gå till HornNet.
Issa-klanens tryck på afarerna i Awash-dalen har skapat oroligheter på
landsvägen mellan Addis Abeba och Assab. Trots att Issas område sträcker sig
över den somaliska region 5 och att gränsen mellan Issa-klanen och afarerna är
väl definierad, attackerar Issa-banditer afarer på deras egen betesmark och
rövar bort boskap i stora mängder.
Inte
ens höga politiker i Etiopien färdas riskfritt på vägen om de tillhör afarfolket.
I maj dödades Nina Tahiro, en afarisk parlamentsledamot i det federala
parlamentet i Addis Abeba, i närheten av Gawani när han färdades i bil.
Idag befarar man att detta snart kommer leda till ett öppet krig mellan afarer
och de olika Issa-klanerna i denna region om inte något görs för att hejda
utvecklingen.
Afarerna har många gånger tidigare anmält dessa händelser men inte fått något
gehör hos den centrala regeringen. Med tanke på den rådande konflikten mellan
Etiopien och Eritrea och Etiopiens vänskap med Djibouti, som styrs med järnhand
av en Issa-minoritet, vill EPRDF-regeringen inte ta några risker.
Ett
tiotal afarer sitter fängslade i Etiopien, de mest kända är Redo, Yayyo
och Awal, som suttit fängslade sedan 1992 utan rättegång. De är
afarfolkets frihetshjältar sedan de lade grunden till självstyre 1989.
Eritrea
Sedan
tre år tillbaka lever Eritreas afarer en vardag fylld av skräck. Alla mellan
14-50 år måste göra militärtjänst. För att kunna få ett arbete måste man ha
gjort militär tjänst, likaså för att kunna resa utomlands och för att bli
näringsidkare. De ungdomar som gjort militärtjänsten har efteråt inte fått några
jobb. I brist på sysselsättning har de istället rekryterats av gerillan.
När
kriget började för två år sedan tvingades alla som gjort militärtjänst till
slagfälten, även kvinnor, och det är första gången någonsin som regeringen
tvingar afarer att skicka sina flickor i krig. Regeringen i Asmara är väl
medveten om att detta strider mot afarfolkets traditioner.
Detta
har skapat ett stort missnöje bland afarer och afariska parlamentsledamöter och
klanledare har höjt kritiska röster. Flera har utsatts för summeriska
arresteringar där man anklagats för att i hemlighet arbeta med Etiopien och den
afariska motståndsrörelsen. Arresteringarna ägde rum redan sommaren 1998 och
sedan dess har inte anhöriga fått veta något - varken om de sitter i fängelse
eller om de är vid liv.
Under
den stora offensiven i maj 2000, då Etiopien inte bara återerövrade
tvisteområdena men också lyckats ockupera större delen av staten Eritrea, dog
tiotusentals afarer på båda sidor eftersom afarer strider i båda ländernas
arméer.
Många
boskapsskötare och boskap har dött då de trampat på landminor nergrävda vid
gränsen.
De
värsta händelserna utspelades i den eritreanska hamnstaden Assab den 28
maj när eritreanska armén evakuerade alla icke-afarer från staden som då var
nära att falla. 1500 somaliska flyktingar som levde i byn Harsile
evakuerades till Mulhule i
Djibouti, 4000 icke-afariska eritreaner evakuerades till Massawa och 650
andra till Mukha i Yemen. Några afarfamiljer som var direkt lierade till
EPLF fick också följa med medan stora delar av stadens befolkning lämnades att
dö. Afarer frågade sig efteråt om Asmara-regeringen inte tyckte att det var lika
viktigt att rädda dem.
Nu har
eritreanska armén återvänt till Assab och stängt gränsen mellan Djibouti och
Eritrea. Detta har lett till att befolkningen i Assab, som är redan hårt prövad
av den avskurna förbindelsen mellan Etiopien och Eritrea, nu hotas direkt av
svält orsakad av oansvariga ledare.
Afariska politiska fångar i Etiopien och Eritrea
Etiopien
Ett
tiotal afarer sitter fängslade i Etiopiens men de fyra mest kända är följande:
Gemaluddin Abdulkader Redo, Habib Mohamed Yayyo,
Mohamed Awal Hussein
och Mohamed Yayo
Alwan.
Ovannämnda sitter i fängelse sedan 1992 utan rättegång. De är frihetssymboler
för afarfolket och de samarbetade med (den kommunistiska) Mengistu-regimen
för att minska afarernas lidande under hans styre.
G.
A. Redo är en av
dem som i början av 1970-talet bildade den afariska befrielsefronten ANLM
(Afar National Liberation Movement) med mål att förena afarer splittrade
i fem grupper under dåvarande Etiopien. Fram till 1979 ledde organisationen en
väpnad kamp mot Mengistu-regimen. När Mengistu deklarerade självbestämmanderätt
för olika etniska befolkningsgrupper i Etiopien slöt ANLM fred med Derg, som
Mengistu regimen också kallades. 1979 återvände en stor majoritet av
intellektuella afarer till Etiopien för att ta del av Derg-inviten men det tog
tio år innan afarerna som befolkningsgrupp fick självstyre.
1989
skapades en svag självstyrande region där 60 procent av tidigare utspridda
afariska områden samlades i Etiopien. En region - mycket bördig och därför
lämplig för jordbruk - ville staten behålla, nämligen Baadu-regionen i
Awash-dalen. Inte heller kunde en del av afarområdet i Tigray norra
Etiopien inkluderades på grund av TPLFs och EPLFs dominerande ställning där. Den
autonoma staten döptes till Assab Autonomous Region. Redo och
Yayyo var hjärnorna bakom denna stat och kanske var detta ett tillräckligt
för att arresteras och fängslas.
Den 11
juli i år ställdes dessa inför rätta i staden Dessie i Etiopien och
närvarande var anhöriga till de så kallade offer som samlats ihop av den
etiopiska regeringen. De anhöriga förklarade inför rätten att de anklagade inte
hade någonting att göra med försvinnandet av deras släktingar. Rätten förklarade
dem oskyldiga denna gång men de skall ställas inför rätta på nytt om tre
månader, då skall man höra tre personer som förlorade sina släktingar under
Derg-regimen.
Eritrea
Ett
par hundra afarer sitter i fängelse sedan några år tillbaka i Eritrea men de
tjugoen mest kända är följande:
Ali
Issa (vice
borgemästare i staden Assab), Ahaw Ali (talman för det lokala
parlamentet), Ali Nur Mohamed (vice talman i det lokala parlamentet),
Ali Yusuf Ali (ledamot i det lokala parlamentet), Mohamed Abdallah Adan
(klanledare), Helem Burhan (klanledare), Issa Ahmed (klanledare),
Issa Ibrahim (klanledare), Ahmed Yussuf (klanledare), Sheikh
Mohamed Ahmed (muslimsk präst), Mussa Ali Yussuf, Omar Ahmed Ali, Issa
Aytileh, Abdallah Ali, Mussa Humed Helem, Habib Mohamed Aboubaker,
Mohamed Ahmed Ali, Burhan Ahmed Ali, Mohamed Ali Mohamed , Omar Mohamed Helem
och Ali Huluw
