Afarvänner i Sverige
|
Afarvänner i Sverige
|
|
|
Afar-folket och deras land på Afrikas HornFörhistorisk tidI det etiopiska afarområdet hittades de hittills äldsta två fynden av förhistoriska människor i världen. 1974 gjorde man det första berömda fyndet benämnt Australopithecus Afarensis, även känt under namnet Lucy. Hon levde för 3,5 miljoner år sedan. 1994 fann man ännu ett fossil efter en förhistorisk människa, Ardipithecus Ramidus. Det rör sig i detta fall om en man som levde för 4,5 miljoner år sedan. Det äldsta fossilet upptäcktes i Aramis och det yngre i Hadar. Båda fyndplatserna ligger vid Awashfloden, vilken rinner igenom Afarlandet på Afrikas Horn. Det senaste fyndet på samma plats från våren 2003 har döpts till Idaltu, vilket betyder den äldre på afariska och han är den hittills äldsta människa av arten Homo sapiens som hittills påträffats. Fyndet är 160 000 år gammalt vilket talar för att mänsklighetens vagga ligger i Afarlandet. Det afariska folket betraktas som ett av de äldsta på Afrikas Horn. Historisk tidEtymologiskt är det till och med vedertaget att härleda orden Afrika och afrikaner till Afar och afarer. Det är dessutom ett historiskt faktum att afarerna bott i området långt innan fornegyptisk, faraonisk tid samt att de oomtvistat utgör ursprungsbefolkning i regionen. Årtusenden före Kristus är också afarernas land, även kallat Afar-triangeln, det första land i Afrika som de gamla egyptierna kände till. Sedan urminnes tid förekom också handelsutbyte och andra kontakter mellan de gamla egyptierna och afarerna vid Röda havets kust. Under den antika egyptiska högkulturen importerade egyptierna från Afarlandet lyxvaror som rökelse, te, elfenben och salt m. m. Det fanns också handelsrelationer mellan det afariska folket och fenicierna, vilka kallade Afar-triangeln för Bakhur (rökelse). Dessutom hade afarerna kontakter med romarna som kallade den afariska kusten för det okända landet. Perserna kände också till området genom handelskontakter och de kallade det vid dess riktiga namn Afar. I detta sammanhang säger den somaliske författaren Ibrahim Mah i sin bok ”Det tredje nederlaget” sid. 36: "Om vi tittar tillbaka på historien så förstår vi att det finns många namn som avlöst varandra vad gäller benämningen av Afrikas Horn under de senaste 2000 åren. Hela landet kallades Pount före Kristus, sedan kom namnet Afar. Det afariska folket är seminomader som lever av naturens tillgångar". Afarerna var redan på 900-talet organiserade i välfungerande kungadömen. Det första Dulum övergick i kungadömet Ankala på 1200-talet, vilket i sin tur på 1500-talet övergick till kungadömet Adal. Afartriangeln, vars totala yta idag beräknas till c:a 250 000 km2, attraherade stormakter världen runt långt innan kolonialismen var etablerad i slutet av 1800-talet. Afarlandets geografiska läge har sedan länge lett till att afarfolket blivit utsatt för olika typer av externa aggressioner. Afarerna har gått igenom en lång historia av ockupationskrig. På 1200-talet anfölls de av portugisiska styrkor och under de kommande århundradena angreps de av turkiska, egyptiska och abessinska styrkor ända fram till1900-talet då dagens Etiopien började ta form. KolonialtidenI slutet av 1800-talet skickade Frankrike och Italien sina sändebud till Afrikas Horn för att teckna ”samarbetsavtal” med afariska, delvis självständiga sultaner från kungadömet Adal, vilket då var i gungning p g a ständiga attacker från det abessinska höglandet. Eftersom både Frankrike och Italien lovade militärt skydd för Afar-triangeln, i utbyte mot att de fick lov att bygga och använda hamnar längs röda havskusten, litade afariska sultaner på dem. Italien fick tillgång till Assab ( dagens Eritrea) och Frankrike Obock (dagens Djibouti). Efter ett tag förfalskade både Frankrike och Italien avtalen och delade Afar-triangeln mellan sig. Det som afariska ledare inte visste var att europeiska stormakter i Berlin 1884-1885 hade bestämt att dela hela afrikanska kontinenten mellan sig. Nordöstra delen av Afarland inkorporerades i den nya italienska kolonin, som de döpte till Eritrea. Den sydöstra delen av afarland tillföll Frankrike som kallade sin nya koloni för Franska Obockterritoriet. Afariska sultaner protesterade och den mycket påvert utrustade afariska armén kunde inte göra motstånd mot de europeiska invasionstrupperna, vilka var utrustade med teknologiskt avancerade vapen. Så sent som efter andra världskriget tog den dåvarande etiopiske kejsaren Haile Selassie den hittills självständiga delen av Afarlandet (västra delen), vilket han kunde ockupera med hjälp av västländerna. Afarerna motsatte sig denna uppgörelse och gjorde motstånd. Kungen i Addis Abeba, som hade ett hundraprocentigt stöd av västvärlden, svarade med att störta den afariske sultanen i Awsa 1942 och ersatte honom med en brorson som var lojal mot honom. Efterkolonial tidInte nog med att de blev delade mellan tre olika länder - Afarerna har dessutom det senaste halvseklet gått igenom de värsta typerna av förtryck, förföljelser och marginalisering från de centrala makthavarna. De senaste 30 åren har Afrikas Horn präglats av storskaliga konflikter mellan nationer och etniska grupper. Gerillakrigen i kombination med förtryckande regimer och därtill återkommande torkperioder var tionde år, har gjort området känt som den mest svältdrabbade regionen i Afrika. Afarerna är i detta sammanhang det mest utsatta av folken på Afrikas Horn. Afarlandet har varit utan internationellt stöd vid katastrofer. Eftersom det är beläget i konfliktområden och därför under lång tid varit otillgängligt för internationella humanitära insatser har det varit utan internationellt stöd vid katastrofer. NutidAfarerna är ett folk som lever under mycket svåra förhållanden. De befolkar ett landområde som hör till de hetaste och torraste i världen, den så kallade Afartriangeln som sträcker sig över landsgränserna mellan Etiopien, Eritrea och Djibouti på Afrikas horn. Som boskapsskötare är de helt beroende av att kunna förflytta sig fritt för att hitta vatten till sina djur, något som försvåras väsentligt av att strandbankar längs floderna odlas upp samt av politiska gränser som djuren inte känner men som annars är högst påtagliga. Bland annat till följd av dessa förhållanden är den humanitära situationen svår. Männen måste lämna sina familjer under långa perioder för att hitta bete till djuren. Kvinnorna lämnas att sköta sig själva och barnen utan att kunna påverka situationen om något oförutsett skulle inträffa, t.ex. i form av olyckor eller sjukdomar. Det är vanligt med sjukdomsepidemier, t.ex. dödliga diarréer. Malaria och tbc förekommer också, sjukdomar som går att behandla om det bara finns tillgång till medicin, men som blir livshotande i detta utsatta läge. Praktiserandet av kvinnlig omskärelse leder även det till komplikationer – dels vid förlossningar, dels vid själva ingreppet – och är förenat med mycket lidande. Infektioner är vanliga. Hiv/aids är också ett stort problem. Prostitutionen ökar i och med de rastplatser som växer fram längs den enda vägen mellan Addis Abeba och Djibouti. Spridningen underlättas dessutom av traditioner som månggifte och seden att män tar över sina döda släktingars hustrur. Afarfolket har inte haft möjlighet att hävda sig vare sig i regionala eller internationella sammanhang. De allra flesta är analfabeter och som boskapsskötare och halvnomader lever de långt från det övriga samhället, marginaliserade och isolerade i sina respektive länder. Internationella mänskliga rättighetsorganisationer, som exempelvis Human Right Watch och Amnesty International, rapporterar ofta om brister i mänskliga rättigheter på hela Afrikas horn. Till vissa områden har inte heller humanitära organisationer fritt tillträde. Det är viktigt att hjälp når fram innan det är för sent. Vad kan vi göra?Frågan är vad jag som svensk kan göra? Kan jag överhuvudtaget göra något? Vi är många som tror att det är möjligt för oss svenskar att tillsammans med svenska afarer påverka situationen. Den moderna informationstekniken öppnar t.ex. möjligheter för oss som gör att vi kan påverka och se till att biståndsmedel hamnar där de gör mest nytta. Härigenom kan afarernas situation lindras. Varje bidrag gör skillnad.
Vill du förbättra de grundläggande mänskliga rättigheterna i den här delen av världen genom att vara med oss är du hjärtligt välkommen! Vi inriktar våra insatser på att:
|
Last changed: 04 juli 2011 |
