Afarvänner i Sverige
|
Afarvänner i Sverige
|
|
|
Uppsala Social Forum på Katedralskolan i Uppsala, 18-20 november 2005
Afarvänner i Sverige deltog under helgen 18-29 november i Uppsala Social Forum under rubriken Internationell solidaritet – fokus Afrika. Thoko Matshe, lokal koordinator för Palmecentret i Afrika var inbjuden tillsammans med Liselotte Olsson från huvudkontoret i Stockholm för att diskutera det internationella samfundets engagemang i Afrika. Tyvärr var Liselott Olsson tvungen att lämna återbud på grund av sjukdom men vår långväga gäst fyllde tomrummet och berättade om situationen i Afrika i allmänhet och om Sydafrika i synnerhet.
Thoko Matshe började med att tala om att Palmecentret, som har 29 svenska medlemsorganisationer, för närvarande driver 25 projekt i Afrika, de flesta av dem i Sydafrika men projekt drivs även i länder som t.ex. Gambia, Tanzania och Angola. Palmecentret arbetar inte med regeringar. Dess samarbetspartners finns i stället hos olika typer av samhälls- och utbildningsorganisationer. I projekten arbetar man ofta i form av studiecirklar med frågor som avser t.ex. boende, miljö, demokrati, jämställdhet, röstningsutbildning och Hiv/Aids.
Det största problemet enligt Thoko Matshe är att man inte alltid lyssnar till de människor som berörs av problemen. För att ett sant partnerskap ska kunna uppstå är just lyssnandet viktigt. Det är avgörande för förståelsen av de problem som folket har på gräsrotsnivå. Med ett starkt inslag av solidaritet blir det möjligt att sätta tryck där det behövs och därigenom få saker att hända. Hon tog även upp vikten av att västvärldens organisationer inser att det inte går att direktöversätta lösningar på olika problem. De insikter och perceptioner västvälden har är inte självklart desamma som de man har i det land man vill hjälpa. Hon tog upp ett så enkelt exempel som vatten. I väst är det bara frågan om var närmaste vattenkran finns. I Afrika handlar rent vatten på många håll om en lyxvara. Thoko Matshe betonade att det är viktigt att man anstränger sig att förstå att vi ofta ser olika på samma företeelse.
När det gäller jämställdheten i Sydafrika finns ett brett spektrum. 33 % av parlamentets ledamöter är kvinnor och målet är att de ska nå 50 % till år 2010. Men på gräsrotsnivå återstår mycket att göra. Våldet mot kvinnor ökar i takt med att de får större inflytande. Identifikation är viktigt i det här arbetet vilket gör att det är betydelsefullt att kvinnor med liknande bakgrund hjälper varandra. Men, enligt Thoko Matshe, görs inte mycket på gräsrotsnivå när det gäller jämställdhetsarbete.
Thoko Matshe betonade att det är betydelsefullt att förstå att demokrati är en process. Självständighet och frihet är inte målet, det är i stället utgångspunkten varifrån man kan börja arbeta. Frågor om självbestämmanderätt är centrala men det finns en fara i att individer kommer att vilja skydda vissa gränser. En del utnyttjar och missbrukar resurser som skulle kunna delas mellan flera. När det gäller African Union är Thoko Matshe försiktigt optimistisk. Det finns en viss äkthet, anser hon, men den hänger på individer, statsmän, som skyddar varandra utan att hjälpa folket. Det finns frågor som A. U. inte lyckas lösa. Strukturerna måste förändras för att Afrika ska kunna ta steg i rätt riktning. ”Where the elephants are fighting, the grass suffers”.
Lördagen fortsatte med Samtal om hur humanitära organisationer med projekt på plats kan verka för att förbättra mänskliga rättigheter, demokrati, välfärd m.m. Afarvänner i Sveriges ordförande, Hamad Issa, och Bertil Högberg från Uppsala Afrikagrupp redogjorde för vad respektive organisation för närvarande arbetar med.
Afarvänner i Sverige
Hamad Issa inledde med att berätta att den fråga man mest arbetar med nu är Hiv/Aids. 90 % av Afarerna är boskapsskötare och analfabeter och man lever med traditioner som underlättar för Aids att spridas. Äktenskapstraditionerna gör att risken ökar för både kvinnor och män att smittas då kvinnan vid sin makes bortgång ”ärvs” av kvinnans svåger. Praktiserandet av kvinnlig könsstympning utsätter flickor och kvinnor för stora lidanden och dessutom för ökade smittrisker då de knivar som används ofta inte är tillräckligt rengjorda. Afarvänner i Sverige samarbetar därför med Läkare utan gränser och APDA (Afar Pastoralist Development Association) i Etiopien för att förändra äktenskapstraditionerna och motverka kvinnlig könsstympning.
Man arbetar även med utbildningsfrågor och betonar att både flickor och pojkar ska gå i skolan. Ytterligare ett arbetsområde är de insatser som görs för att främja de mänskliga rättigheterna, något som är svårt då det inte alltid ses med blida ögon från regeringshåll. Hamad tog också upp de svårigheter biståndsorganisationerna som verkar på plats i Afrika brottas med när de försöker koncentrera sig på sina åtaganden och samtidigt vara neutrala i politiska frågor. Regimerna vill gärna att man skall förmedla en positiv bild till omvärlden när man skriver lägesrapporter och oppositionsgrupper vill helst att man skall lämna landet och bojkotta det.
Afarvänner i Sverige har de senaste fyra åren varit mycket aktiva med att ordna olika konferenser och seminarier både för att informera den skandinaviska allmänheten om de problem som Afarfolket lider av och för att hjälpa Afarerna att själva diskutera samt komma med förslag på hur man kan föra kampen mot analfabetism, förbättra hälsan, utveckla afariska språket och förbättra människornas levnadsstandard.
Allt började med Uppsala-konferensen 2001 – All Afar Conference – där deltagarna bestod av afariska regeringspolitiker, afariska politiker i opposition, afariska humanitära organisationer m.fl. från de tre länder där afarerna lever, d.v.s. Djibouti, Eritrea och Etiopien. Under konferensen diskuterades Afarfolkets politiska och humanitära situation i de tre länderna.
Inom ramen för sitt utvecklingsarbete deltog Afarvänner även i en språkkonferens i Djibouti 2003 för att bidra till arbetet med ett nytt lexikon. Ett franskt-engelskt-afariskt lexikon med moderna ord som tidigare inte fanns i det afariska språket kom till stånd efter 4 veckors intensivt arbete.
Vid årsskiftet 2004/2005 deltog föreningen också i det seminarium som anordnades av vår systerorganisation i Etiopien, APDA, efter det att makthavarna bl.a. planerat att tvångsförflytta boskapsskötare till städer och göra dem bofasta så att de lämnar sina förfäders yrke. Marken omkring Awash-dalen som idag används till betesmark av de afariska boskapsskötarna är mycket bördig och dit vill stora jordbruksföretag komma. Regeringen får ekonomisk ersättning medan boskapsskötarna inte får någonting av den här kakan. Konferensen samlade gräsrötter, intellektuella, afarer i diaspora och humanitära organisationer. Problematiken för afarerna idag diskuterades och man kom med förslag och idéer till de regerande för att det samspel som existerat mellan människor och miljön sedan urminnes tider i den afariska triangeln inte ska rubbas.
Idag arbetar Afarvänner med hälsofrågor, i Etiopien tillsammans med APDA och i Djibouti med UDC, för att bekämpa den största epidemi av idag som dödar folk i alla samhällsklasser, d.v.s. HIV/AIDS. Två hälsocentrum, dit folk kan komma för att frivilligt testa sig inför bl.a. bröllop, få råd och tips med olika infektionssjukdomar, få hjälp med antibiotika m.m., har redan kommit igång i Etiopien. Parallellt åker en grupp hälsoarbetare och en kulturgrupp och besöker olika byar för att informera om HIV/AIDS, dess effekt på människor samt om hur man skyddar sig. Budskapet förmedlas i form av teaterpjäser och föreläsningar.
För att arbeta mot analfabetismen vill Afarvänner arbeta tillsammans med studieförbundet ABF som har en mycket gedigen kunskap om svensk vuxenutbildningsmetodik.
I framtiden siktar Afarvänner i Sverige på att arbeta mera med volontärarbete. Det behövs t.ex. lärare och läkare.
Man arbetar även aktivt för att förbättra vattenförsörjningen genom att använda de heta källor som finns och kyla ned vattnet för att göra det drickbart.
Uppsala Afrikagrupp
Bertil Högberg från Uppsala Afrikagrupp tog därefter ordet och berättade om den verksamhet man bedriver i bl.a. Zimbabwe, Namibia och Sydafrika. Tidigare låg tyngdpunkten på volontärarbete och samarbete med regeringarna men den bilden håller på att förändras. Sida tillåter inte längre samarbete med regeringar vilket gör att man nu jobbar mer med NGO-organisationer (non governmental organisations). Volontärverksamheten minskar p.g.a. att behovet minskar. Länderna har numera eget utbildat folk. Tidigare fylldes en lucka. Nu ställs mer specialiserade krav på dem som åker och man åker oftast för specifika projekt.
Projekt som Uppsala Afrikagrupp deltar i är t.ex. den internationella kampanjen "Utbildning för alla". Man arbetar även med försörjning (t.ex. utbildning av hantverkare som även får hjälp att utveckla hållbara försäljningsstrategier). Man arbetar med landsbygdsutveckling i Zimbabwe för att rätta till det förhållande att de vita nu har tillgång till 80 % av all jordbruksmark. Målet är att fördelningen ska vara rättvis till år 2014, men som det ser ut idag är det enligt Bertil Högberg antagligen en alltför optimistisk målsättning.
En annan fråga man arbetar med är hälsofrågan. Första projektet för att motverka Hiv/Aids startade redan 1986. Man skickar läkare och sjuksköterskor. Numera arbetar man även med s.k. mainstreaming vilket innebär att frågan ska integreras i alla projekt som drivs oavsett inriktning.
Ytterligare en fråga man arbetar aktivt med är den om rättvis handel, där man har ett samarbete med världsbutikerna.
I diskussionen som följde efteråt betonade flera ännu en gång vikten av att inte komma och leverera färdiga svar – dialogen är viktig. Organisationerna har mer av en bollplanksuppgift, som Bertil Högberg uttryckte det. Som organisation är man frågeställare. Dessutom underströks det meningsfulla i att utveckla personliga relationer.
Efter avslutade seminarier serverades traditionella rätter från Afrikas Horn vid Afarvänner i Sveriges informationsbord i Katedralskolans foajé.
|
Last changed: 04 november 2007 |